ur DALREGEMENTETS PERSONHISTORIA

DAHLGREN (SMEPUST), ERIK LARSSON, född 1681-05-01 i Oxberg, Mora sn, stupade 1741-08-23 vid Villmanstrand.
Föräldrar Lars Larsson och Anna Eriksdotter.
Soldat vid Upplands tremänningsregemente (rekryterat av dalkarlar, upplänningar och västmanlänningar) år 1700, enligt D:s dagbok egentligen först i mars 1701, korpral 1705
Korpral vid Livgardet, “instucken” som en av de överlevande från general Lewenhaupts armé efter slaget vid Ljesna 1708
Fältväbel vid Dalregementet och Livkompaniet 1714-07-21 efter att ha rymt ur rysk fångenskap
Fänrik vid Västerdals kompani 1716-04-16
Fänrik vid Livkompaniet 1737-08-13
Löjtnant vid Finlandskommenderingens 4. kompani 1739
Löjtnant vid Gagnefs kompani 1740-04-01
Löjtnant vid Västerdals kompani 1740-12-29.
Gift 1715-12-28 i Öregrund med Anna Brask, född 1686 (enligt dödboken i Äppelbo 1676), död 1754-11-21 i Äppelbo sn. Hon var tidigare gift med rådmannen i Öregrund, Nils Rudman.
Föräldrar: Rådmannen i Öregrund Magnus Brask och Elisabet Holm.
Barn, födda:
Anna Lisa 1716-09-13 i Husby sn (?) Erik Magnus i oktober 1721 i Äppelbo sn
Enligt dödboken fanns tre barn.
Erik Larsson Smepust/Dahlgren är en av de bäst kända av dalakarolinerna, hans levnadsöde bland de mest dramatiska. Han var en trägen dagboksförfattare. I Dalregementets sockenkompanier har Alf Åberg under rubriken “Krigsmän vid Mora kompani” med bl a dagboken som underlag skildrat D:s märkliga inträde på den militära banan och den långa marschen 1701—1714 från Mora över Falun, Stockholm, Dorpat, Riga, Ljesna, Poltava, Moskva, Petersburg, Brahestad, Stockholm och hem till Dalarna.
Vid sin hemkomst antogs han utan dröjsmål som fältväbel, följde regementet i de två fälttågen mot Norge och vid de två tillfällen det ingick i de styrkor, som grupperades i östra Mellansverige inför befarade, ryska invasioner. Han sårades vid Fredrikshall i juni 1716. Alf Åberg noterar att D., då han blev fänrik vid Västerdals kompani i Kristiania (Oslo) i april 1716, var den ende dalkarlen av regementets officerare och att han med en viss självkänsla kunde anta namnet Dahlgren.
D. var under de första åren av sitt äktenskap innehavare av fältväbelsbostället Fiskarbo i Husby sn. Då sonen Erik Magnus föddes 1721 bodde familjen på Stensnäs i Äppelbo sn. 1723 har D. antecknat att han börjat hugga och röja på Dalsnäs “där min gål nu står” och i Äppelbos husförhörslängder 1735 och 1753—1758 återfinns familjen under Näset. Vid utnämningen till fänrik vid Livkompaniet tilldelades han bostället Anstahyttan i St. Skedvi sn, men det är ovisst om han flyttade dit.
Anm.
Dahlgrens dagbok utgavs 1907 av A. Quennerstedt i serien “Karolinska krigares dagböcker”. Bokförlaget Natur och Kultur utgav 1958 tre av dessa, sammanställda av Alf Åberg. D:s dagbok, något avkortad, är en av dem.